söndag 31 januari 2010





Har tittat på Robison på lördagarna men inte engagerat mig så mycket, men visst var det lite mer spännande nu när det var en Skellefteåkille med. I går kväll var det ju final så vi bänkade oss framför tv:n. När programmet började tänkte jag att det vore ju kul om Hasse vann, men innan finalen var klar var hela familjen djupt engagerada och upprörda!

Man blir alldeles mörkrädd när man ser hur vuxna människor beter sig! När det var klart att Hasse gick till finalgruppen och kom till stranden där Jimmy, Anders och Suzanna väntade tog det inte många minuter innan killarna förklarat att Hasse inte var välkommen. Nog tycker jag att även om de inte tycker om varandra kan man hålla god min en kväll och göra det bästa av situationen. Robinson är ju tänkt som en familjeunderhållning, men hur ska barn som ser vuxna bete sig tänka? -Att det är helt ok att stänga ute någon och snacka skit om andra?!

När man sedan läser dagens aftontidningar om festen som Anders höll i går kväll, dit både AF och Expressen bjudits in.... spriten flödade, bröst vädrades och kommentaren från Jimmy var "Om Hasse kommer hit ska vi skalla honom"...

Jag tycker synd om Jimmys och Anders familjer, vad de ska skämmas! Både för det låga beteendet i finalen i går kväll och att de dessutom förstärker det med att bjuda in pressen och skämma ut sig totalt! Jag läste kommentarerna på AF:s hemsida och samtliga var av samma åsikt som undertecknad.

Men desto stoltare blir man över segraren, ödmjuk samtidig som han inte viker sig ett tum. En värdig Robinsonvinnare! Grattis!!

lördag 30 januari 2010

Ja, det var en skön känsla att komma hem igen. Bli upptvättad i öronen av Dixan och kramas med flickorna. Sonen får jag vänta med att krama några dagar till, han hade feber förra helgen och är fortfarande rätt snuvig.
På köksbordet fanns ett paket och i det fanns den här söta nallen. Kan inte bestämma mig om det är "Hade" eller "Antos".. ; ) han är ju rätt lik bägge... En bukett tulpaner fanns också på bordet!
Jag hade faktiskt rätt i att jag skulle må så mycket bättre bara jag fick komma hem. Bara en enda illamåendetablett har jag behövt ta, istället för 2-3/dag i Umeå. Dessutom känns det inte motbjudande med tanken på mat utan jag äter nästan lika mycket som förut. Vågen har för första gången visat att jag gått upp några hekto! Känns konstigt att bli glad för att man ökar i vikt (har ju 4-5 kilo för mycket som det är) men vet att läkaren kommer att bli nöjd på återbesöket på torsdag. Matleda (som de kallar det) brukar vara det största problemet för nytransplanterade sägs det.


torsdag 28 januari 2010

Hem!

På dagens rond sa läkaren att de funderade på att skriva ut mig i morrn eftersom jag "nästan" var uppe i rätt värden. Hon trodde att de skulle komma upp under helgen men då gör man inga utskrivningar och hon visste ju hur gärna jag ville hem... Vi pratade en stund, sedan kunde jag inte låta bli att fråga om jag inte lika gärna då kunde åka hem idag......-Och det fick jag!!!
Blir naturligtvis jättelycklig över att få åka hem, men lite orolig att åka på någon "baksmälla" eftersom det egentligen är för tidigt.
Läkaren var rädd att det skulle bli för jobbigt för mig att vara hemma och ta hand om hus och hem. "Om du lagat mat och sedan ätit kommer du inte att ha ork att bära bort din egen tallrik" sa hon. Jag ska vara beredd på att vara extremt trött och inte orka tvätta eller dammsuga o s v. Du måste se till att barnen hjälper till med allt, sa hon ; )
Vilken tur att jag har så duktiga barn! Tror inte att det kommer att bli några problem!


tisdag 26 januari 2010

alltid något

Nej då, mina värden stiger bara lite,lite varje dag. Nu var det 0,3 och gränsen för att bli hemsläppt är ju 0,5..... Men jag hade egentligen inte förväntat mig att få åka hem idag, trodde inte att de skulle skutta från 0,2 över natten. Dessutom var jag rätt risig igår och hade stora problem med maten och började tyvärr om att kräkas igen. Det var ju flera dagar sedan så jag hade hoppats att det var över.
Mina kollegor var på årets galafest i Göteborg så jag fick ett mms som visade en tallrik med mumsig mat - men det var just när jag spytt klart så jag blev inte frestad ; )
Senare på natten när jag var uppe och spydde tänkte jag att jag är förmodligen inte den enda BC:n som kräks i natt ; ) -Den årliga galamiddagen brukar vara rätt "hård" för en del ; )
Om jag får åka hem i morrn så är frågan om det går med tanke på vädret.. På tv har de idag varnat för ett snöoväder som ska ligga på Västerbottenskusten från och med i natt, och de avrådde från biltrafik! Jag tog en promenad vid 16-tiden och innan jag kom "hem" hade det börjat blåsa rätt rejält.
För att trösta mig i kväll så köpte jag kvällens hockeymatch på Canal+ hemsida. Övriga matcher har jag följt via webbradion men det blir liksom inte samma inlevelse. Nu gick det ju så strålande för vårt AIK så jag satt faktiskt och applåderade och hängde med i klackens ramsor här ensam på mitt rum ; )
En extra bonus som gjorde att jag fick valuta för pengarna var att jag flera gånger kunde urskilja frk J och frk F i publiken! -Tänk snart har vi inte setts på en månad...


måndag 25 januari 2010

Kvar..

Nej, tyvärr fick jag inte åka hem idag..... Hyser inget större hopp om tisdagen heller, tror snarare att det tar till onsdag innan värdena har stigit tillräckligt. Men vi får se....

Väntar..

bilden lånad från www.dagens-katt.se
Nu sitter jag i sängen och väntar på provresultat. Ett undervärde till de vita blodkropparna måste nå ett visst värde för att jag ska få åka hem. Jag vill så gärna men tror inte att värdena kunnat göra fullt så stort språng över natten..
En dietist ska komma hit för att tala om hur och vad jag får äta hemma sedan. De tycker att jag går ner i vikt lite för snabbt, men jag är inte ledsen för det ; )

torsdag 21 januari 2010

Ny vy

I morse fick jag byta rum. Om jag förstod det rätt så gör man så att när ett isoleringsrum är tomt så totalsaneras det, så flyttar man in någon där och sanerar nästa ... typ ?!
Den här fina utsikten fick jag istället ; )
Alla mina värden går helt åt rätt håll, utom... -sänkan... Men man misstänker att jag har en infekton i CVK:n och kommer att plocka bort den i afton. I så fall är det också det som är orsaken till att jag haft svag feber de senaste dagarna.
Jag hör av personalen att jag är ovanligt som bara behövt en enda trombocyttransfusion! Det brukar behövas några sådana och ett par blodpåsar också! Jag tackar helt och hållet Dixi för att det går så bra med allt medicinskt! Är helt övertygad om att den ordentliga grundkondition vi byggt upp tillsammans är guld värd just nu!
Om jag bara lyckas äta och dricka nog mycket ska jag inte behöva kopplas till fler påsar! Så jag tuggar och tuggar mat jag inte alls gillar och sköljer ner fort, fort ; )
Nu ska jag koppla på webbradion och höra AIK ta tre fräsch poäng!

onsdag 20 januari 2010

en lugn dag..

Idag har det varit en mycket soft dag. Schemat varje dag är väckning mellan 7- 7.30, Provtagningar kl 8. Sedan blir jag frikopplad från dropp och får dusha och klä på mig.

Vågade på mig lite frukost; macka och kokt ägg med kaviar, -men något var galet. Ägget eller kaviaren smakade metalliskt, så jag lämnade hälften, Förmodligen är det någon av mina mediciner som påverkar smaksinnet.
Kring 9 är det rond och då kommer en läkare och oftast en kandidat också och pratar lite. För första gången vågade jag fråga när de tror jag får åka hem..... -"Nästa vecka, vet inte vilken dag men absolut nästa vecka"

Det är några krav de har för att släppa hem mig;
  • Ett undervärde till vita blodkroppar ska nå en viss nivå, men den ligger på 0 ännu
  • Jag ska kunna äta själv, dvs ha någon typ av aptit
  • Ingen ny infektion får dyka upp.
  • Jag ska klara att äta medicin utan att kräkas
Försökte mig på lite lunch, fick en halv portion men åt bara halva den... jag tror droppet jag får dygnet runt gör mig mätt så i morrn ska de minska den något.

Sedan en timmes lugn promenad -skööönt!


I säng med några nya avsnitt Prison Break, -förstår inte hur de ska få handlingen att räcka till alla cd som är kvar?

Nu har alla mina barn varit på vårdcentralen med moster och vaccinerat sig mot den "vanliga" influensan - för min skull. Jag blir så rörd att de gör det utan protester fastän jag vet vilken inställning de har till sprutor! "Men det är väl det minsta vi kan göra" sa frk F 10 år ; )


tisdag 19 januari 2010

mat är knepigt

OBS! Bilden är hämtad från tasteline.com
Maten som ska serveras här för oss på isoleringen är viktig att den följer vissa regler så vi inte drar på oss några bakterier som vi inte alls harNumrerad lista motståndskrafter till.

Man gjorde om systemet med maten för ca ett år sedan (tror jag det var). Istället för att serveras ur kantin och tillverkas på sjukhusets kök behövde man ett säkrare system. Kan tänka mig att det fanns tre prioordningar;

  1. Helt bakteriefri
  2. Enkel att servera
  3. ekonomiskt försvarbar

Så maten nu läggs, någonstans, på en plasttallrik,helt rå, t ex som idag; En falukorvsskiva, en handfull makaroner och några grönsaker. Sedan sätts ett plastlock på och allt tillsluts. In i frysen. Maten körs upp till avdelningen och när patienten ska äta tas den ur frysen och micras på mycket hög värme (högre än i våra hushållsmicros). Först framför patienten lyfts locket bort och -Voilá; -En enfärgad smörja med obestämbar doft/lukt?

Tänk om de lagt till en fjärde punkt i planeringen; -god smak...

I går åt jag både blåbärs- och nyponsoppa utan att kräkas, så i dag tänkte jag övertyga personalen om att jag inte behöver ha dygnetruntdropp med näring så jag startade dagen med youghurt. Tog in dagens till lunch - ett misstag! Trodde korv och makaroner skulle funka... men andra pyttekorvskivan åkte hiss i halsen en stund innan jag fick ner den.. Tror inte det beror på mitt illamående, utan enbart matens lukt och konsistens. Jag lyckades i alla fall krångla i mig de flesta makaronerna. Vi får se hur det går i afton...

Jag har lite feber sedan i går så de kom i med något som såg ut som en gigantisk dammsugare på mitt rum men det var en lugnröntgen! -Har inte hört något resultat ännu men jag känner mig så mycket piggare än förra veckan!

Nästa gång barnen klagar på skolmaten ska jag bara le och skaka på huvudet.... ; )

söndag 17 januari 2010

Millilitrarna på rätt väg?

Gårdagen mådde jag inget vidare. Morgonen brukar alltid vara lite bättre men redan kring 12 började jag må pyton. Försökte mig på en tallrik blåbärssoppa - det var jättegott - men magen ville inte ha det.. Hann ta en promenad dock, som tur var!
Inte ens min medicin kunde jag ta utan den kom upp omg..
Varje morgon (och ibland på natten) tar man blodprover för att kolla Hb, trombocyter och vita blodkroppar.
Riktvärdena är 115-150 i Hb, trobocyter 150-350 och vita 3,5-9.
Mina värden från den 11 t o m idag 17, har varit ;
HB 124, 130, 118, 112, 115, 111,109
Vita 2,2, 2,5, 0,4, 0,09, 0,06, 0,04, 0,08
Tromb. 242, 242, 99, 67, 50, 28, 15
Eftersom Trombocyterna gick under 20 fick jag idag en transfusion av dem men vad jag hakat fast mig på är att de vita blodkropparna är 0,04 högre idag än i går!! Visst, jag är inte så naiv så jag inte förstår att det kan vara ett mätfel men det kändes så bra med något som visade positivt äntligten. Blir spännande att se i morrn!
Om du funderar varför den läckra limpan finns längst upp på inlägget så får den symbolisera allt jag ligger här i sängen och planerar hela dagarna;
Jag läser en del och hittar goda recept på limpor, får tips till trädgården, ser matlagningsTV och så vidare ; ) Har allvarliga planer på att anmäla mig till en vävkurs igen. Det är över 20 år sedan jag gick en men det var jättekul! Särskilt ripsväv som går så fort. Gjorde också en stor linneduk och ett par långgardiner!
Nåväl vi får se vad som blir av.... Det finns i alla fall en massa saker jag ska äta!!! (En hamburgertallrik på O´Learys virvlar förbi på min näthinna, sådana där riktigt tjock pommes...)
Håll tummarna för morgondagens prover!

lördag 16 januari 2010

Amaryllis

I november fick jag en amaryllislök av min mamma. Har aldrig odlat upp en tidigare direkt från lök utan brukar köpa i kruka de som börjat visa sig.

Förstod dock att jag inte skulle hinna se blommorna men roade mig med att fota den nästan varje kväll då den satte ingång att växa rejält. Om du klickar på bilden ser du tydligare att jag numrerat dem. Frk J har skicka bilder nu på hur vacker den är utslagen!



onsdag 13 januari 2010

Fint väder! ( tänker på Dogges version ; ) )


Knyckte de här bilderna från kommunens webbkameror som dygnet runt visar hur det ser ut i backen och på skidstadion som allt ligger bara några hundra meter från mitt hus!
Lite hemlängtan får man allt... -tänk att ta en knistrig promenad med Dixan och se henne störta iväg med nosen högt uppe efter ett spår...
Men jag ska inte klaga, mår hyfsat faktiskt. Magen är orolig hela tiden och jag får spy ett par gånger per dygn, trots medicin mot illamående. Dagens höjdpunkt är en 45-min promenad som jag tar när jag orkar. Mina värden har börjat sjukna nu som de ska. Jag lever ju på gamla röda och vita blodkroppar som tillverkades före cellgifterna och de håller nu på att ta slut. Till helgen någon gång ska de nya som stamcellerna fixade börja vara klara att jobba.
En rar vän fixade så att jag fick Spotify på datorn innan jag åkte så nu njuter jag av gamla 70 och 80-tals Bowie.

måndag 11 januari 2010

Dagsrapport


Log lite åt sköterskan som skrivit 1/11 på mitt urinprov på morgonen. Jag vet ju att den 11 är en måndag eftersom skolorna börjar om då, och idag är det ju söndag - trodde jag ; ) Gick in på Norran.se och fick se mig övertygad om att det faktiskt var måndag idag. Jippi 1 tredjedel eller fjärdedel avklarad!!

Lördagkväll prövade jag äta lite lasagne, en bit inte störren än en kaka, men magen ville inte ha den så den kom raskt upp igen. I går morse prövade jag också en macka med den refuserades o m g. Jag har sovit med näringsdropp hela natten så kroppen ska få sitt även och jag inte äter, Nu är det ca 15 minuter sedan jag prövade ett glas juice och en liten macka och jag har gott hopp om att få behålla det. Känner mig piggare än igår då jag såv HELA dagen, hasade bara på toa då och då, orkande inget annat, Ändå var det inga problem med nattsömnen..

Jag längtar hem oerhört!! EfterSonen, Frk J, Frk F och mjuka lilla Dixan, åsså den svartvita oformliga kulmpen i vita soffan; Razzel!



torsdag 7 januari 2010

Enformigt..

Jag är rädd att mina inlägg de närmaste veckorna blir rätt enformiga och tråkiga. I och för sig kan jag berätta om alla tv-program på kanal 1,2,4,6 och svt24....; )

Sedan blir det väl rapporter om mitt dagsläge.

Idag fick jag de starkaste cellgifterna. Gick på en timme. Redan kl 22 i går kväll blev jag kopplad till droppet för att "vätska" kroppen, och jag har fortfarande kvar den med mer vätska i. Men när den här påsen är slut ska jag slippa eländet. Det är svårt att sova när man har en slang som är i vägen.Har också fått medicin mot illamående. Känner inget just nu förutom att jag inte vill äta något men illamåendet brukar visst komma efter någon dag.

I morrn' kl 13 får jag tillbaks mina stamceller. En läkare och 4 sköterskor ska vara med för att se och dubbelkolla allt.

Visst är det lite ironiskt att mitt hår börjat växa de senaste dagarna. Jag ser skillnad varje dag men nu kommer det ju att åka av p g a cytostatikan idag ; (
Bilden är tagen på julaftonen, -som ni ser har frk J en betydligt vackrare kalufs än undertecknad..


tisdag 5 januari 2010



Frk F har fotat en vattendroppe

I dag har jag mest väntat.. Först skulle de ta ett nytt benmärgsprov. Onödigt tycker jag eftersom jag gjort det både i juni och senast i november. Dessutom gör det ju så ont! Men det var visst nödvändigt.. så jag blev erbjuden ett lugnande medel som hade som biverkning att man kan tappa minnet av stunden då det verkar, men det är bara ca 10 minuter. Tror jag kommer ihåg det hela i alla fall, sköterskan sa också att jag verkade "ha varit med" hela tiden.

Sedan skulle jag få en kateter inopererad vid nyckelbenet. Men på operation får man inte en tid utan de hör av sig när de har en lucka, så jag visste bara att det skulle bli efter 12.. När jag till slut låg på operationsbordet och det hela var påbörjat fick läkaren gå över till en annan sal och hjälpa till med något som gått fel där. Till slut kom en ny läkare och fortsatte med mig..

För att se att slangen låg rätt skulle jag röntgas efteråt, men det blev inte förrän vid 18 - så det blev ingen utomhuspromenad för mig idag..

I morrn har jag inget på schemat, sjukvården jobbar visst inte på röda dagar! Det blir ju också min sista dag på länge som jag kan röra mig bland andra människor så jag hoppas att det inte är så svinkallt ute!

måndag 4 januari 2010

På plats

Nu har jag fått mitt rum på NUS (Norrlands Universitetssjukhus). Åkte buss i morse och var rätt trött eftersom jag såg 2,5 period hockey i natt (i morse? -matchen började kl 03.00)
I dag har jag pratat med en läkare och gått igenom vad som kommer att ske och lämnat prover. I morrn får jag en CVK (central venkateter) inopererad vid nyckelbenet. Genom den får jag cellgifter, stamceller, blodtransfusioner och de tar också alla prover den vägen. Låter rätt bekvämt att slippa bli stungen i armarna.
Onsdagen händer ingenting eftersom det är röd dag, så om jag vill får jag lämna sjukhuset och hälsa på någon - men jag har ingen att hälsa på här.. hoppas att vädret är bättre än idag (snö, riktigt kallt och rejäl blåst) så att jag kan ta en långpromenad i alla fall.
Torsdag blir det cellgifter och fredag stamceller - om jag minns rätt ; )
Fick lära mig att cellgifterna går ur kroppen inom 24 timmar! Men biverkningarna av dem sitter ju i betydligt längre. Illamåendet kommer några dagar efter att man fått cellgifterna. Jag har visst rätt goda odds att inte behöva må så illa eftersom jag knappt reagerat förut på de cellgifter jag fått och eftersom jag inte mått illa när jag varit gravid.
Cellgifterna jag kommer att få är så starka så att man skulle ha liten chans att klara sig om man inte fick stamcellstransplantationen efteråt. Det skulle ta mycket lång tid för kroppen att börja skapa nya celler och under den tiden har man inget immunförsvar så det skulle vara stor risk att man trillade dit på någon infektion. Stamcellerna som jag får tillbaks börjar bilda nya celler efter ca 1/2 timme efter transplantationen! Men det tar två veckor innan de nya cellerna är utvecklade och i sådan mängd att de gör någon nytta.

söndag 3 januari 2010

Fjärilar i magen..

I morrn´åker jag till Umeå - igen.. Jag ska göra ett nytt försök med transplantationen. Det känns mindre stressigt den här gången eftersom jag inte behöver oroa mig för julklappar och för att missa julaftonen med familjen. Men samtidigt lite mer oroligt för själva behandlingen eftersom jag har en "bekantas bekant" som gjort samma transplantation i november, och hon mådde så dåligt att hon inte kunde äta utan fick näringsdropp i SJU veckor!
Jag har ju aldrig varit ifrån barnen så länge så det kommer att kännas mycket konstigt... men vi får kommunicera via webkamera och sms

lördag 2 januari 2010

När jag var liten, men inte så liten, kanske 8-9 år, så planterade mina föräldrar fyra granar på gården. Smågranarna var ungerfär lika långa som mig. Sommaren därpå körde min mamma lite för nära en av dem med hövändaren så den blev lite krokig i stammen, men det syns inte nu.
Jag har inte tänkt så mycket på dem förrän på juldagen då jag tog detta foto och blev fundersam.. -Hur gammal är jag egentligen?? Granarna är ju gigantiska nu! Och med facit i hand blev de nog planterade lite väl nära varandra ; )

fredag 1 januari 2010

Nyårsaftonen blev lugn (som vanligt). Vi var bjudna till goda vänner på en jättegod middag och spelade TP i väntan på tolvslaget. I de här vackra glasen skålade vi i barntillåten cider..

Det börjar vara några år sedan vi hade en "riktig" nyårsfest med glitter och glamour, det har varit mer barninriktat de senaste 18 åren, men nästa nyår kanske? Alla barnen håller ju på att vara så stora att det skulle nog vara kul för dem också, d v s de som vill vara med sina gamla föräldrar ; )
Sonen firade nyår med sina kompisar i en sommarstuga en bit från stan. De fick skjuts dit av en pappa och jag räknade med att hämta hem dem idag. När jag vaknade såg jag att det (som vanligt) var ett rejält snöfall... Förstod också att killarna knappast skulle vakna innan solen gått ner så jag gruvade mig för att köra i snörök och mörker. Satt i soffan på eftermiddagen och började vänta att sonen skulle höra av sig (han skulle göra det när de vaknade). Plötsligt hörde jag dörren öppnas och så var de hemma! Åh så skönt! Pappan som skjutsat dit hade också hämtat! (I dessa dagar av JVM i hockey måste jag ju påpeka att den pappan spelade i det svenska JVM-lag som senast tog guld!)

Jag fick den här fina julgruppen häromdagen. Fick den av en f d jobbarkompis som nu flyttat till Göteborg. Tyvärr var jag inte hemma utan på frk F:s julcup i fotboll då han var förbi, men han lämnade en så rar hälsning...


Gott Nytt År!!