måndag 20 oktober 2008

Tankar om vänskap..



Läste en krönika som satte fingret på något som jag funderat på - Får vänskap kosta? Nu menar jag givetvis inte pengar utan ansträngning och tid.
Om jag ser till min egen bekantskapskrets så är alla mammor med barn i mina barns ålder eller äldre, samtliga har också man/pojkvän, och de flesta heltidsarbetar.
Att få ihop till en träff på fritid är ingen enkel sak. Jag försökte tidigare att bjuda på tjejmiddag några gånger men bjuder man 5 st är det en som kan komma, någon är trött för att det är så mycket nu, någon har förkylda barn och någon säger att jag kanske kommer en stund, ni ser ju...
Samma sak om man försöker få sällskap på bio eller för en shoppingdag i en annan stad. Alla tycker att det är en toppen-idé men just nu passar det inte...
Är det så man bara har tid för vännerna om man är utvilad och karln´har annat för sig?
Av egen erfarenhet måste jag säga att man blir faktiskt ledsen när man bara duger som vän när väninnan inte har något/någon annan att bry sig om och "känner för det".
Man kanske måste prioritera att träffa sina vänner ibland, "offra sig" även om man är trött och känner sig lite ur gängorna - det är väl därför man har vänner?? (för att få gnälla av sig lite och hämta ny energi)
p.s givetvis förstår jag att som mamma kommer barnen alltid i första hand - det gör ju också mina, men mår inte barnen bra av att se att mamma har ett eget liv också? Både små och vuxna barn... d.s

2 kommentarer:

Kallholmen sa...

Hej
Min man reser en hel del så jag känner ingen mig i dig även fast jag inte är singel.
Känner oxå igen mig att jag nog vill vara hemma när han för en gång skull oxå är hemma.
Men jag har en vän som inte är singel och hon är fantastisk på att komma skuttande när man behöver någon att leka med.
Jag tror att vi alla behöver känna att vännerna finns där för oss och att vi också ska finnas för dom när dom behöver det.
Det får helt enkelt kosta lite att ha vänner.
Kram Malin

Lallis - liv och leverne sa...

Vad härligt att komma in här på din blogg.
Jag är också ensamstående mamma(med 4 barn) och har just haft i princip samma funderingar som dina. Lite kul:)
Jag kommer gärna tillbaka och hälsar på.
Kram Lallis