onsdag 12 augusti 2009

Vem ska man tro på, tro på...??


Säger som Thomas Di Leva; "Vem ska man tro på???
Måndagen den 3 aug var jag kallad till universitetssjukhuset för att få veta vad läkarna planerade för mig och varför. I stora drag så var det att jag ska få tre omgångar cellgifter här hemma på vårt sjukhus och sedan åka tillbaks till stora sjukhuset och få mer cellgift och en benmärgstransplantation, vilket skulle ta 4-5 dagar... Läkaren skulle ringa mig fredag eller måndag och berätta vilka datum allt planerats till.
Hon ringde min mobil fredag 14.30 och frk F sa att jag var ute på promenad men skulle komma tillbaks när som helst... men ingen ringde..
Måndag förmiddag fick jag ett brev där jag kallades till stora sjukhuset nästa dag (tisdag) kl 10.15!? Jag ringde upp men sköterskan kunde inte förklara utan läkaren fick ringa mig.
Då var det nya bud och jag måste komma dit för att första behandlingen måste utföras där så att de kunde kolla mina reaktioner, följande behandlingar kunde sedan ske hemma. Eftersom jag nog kunde må illa skulle jag försöka få någon att skjutsa mig istället för att åka buss 2 timmar tyckte hon.
Min snälla syster ställde givetvis upp och steg upp kl 6 för att skjutsa mig. Framme på sjukhuset säger samma läkare att....."-Nja, visst vore det bättre att göra behandlingen hemma så jag inte behöver åka bil o må illa...! Det är ju en relativt enkel behandling så den kan ju lika gärna utföras av mitt sjukhus" Sedan kommer det fram att slutbehandligen inte alls tar några dagar utan snarare en månad kommer jag att vara inlagd!
Så det var bara att åka hem igen... Helt i onödan har vi åkt fram o tillbaks, helt i onödan har jag varit orolig och nervös för cellgifterna.. och den info jag fått har varit helt galen...
När vi kom till stora sjukhuset första gången började läkaren med att förklara att hon inte alls var någon expert på min sjukdom utan den som är det hade semester! Varför kallar de mig då? För att åka 2x15 mil för att höra på någon som sitter o gissar?? Man kan ju på något sätt tycka att när man har en så allvarlig sjukdom som C borde man få korrekt bemötande av någon som vet, och inte sitter och "tror"...



4 kommentarer:

EN INREDOHOLIC sa...

Men kära du! Det skär i mitt hjärta och höra allt du behöver utstå!! Det är som jag brukar säga, man måste vara frisk för at orka vara sjuk i Sverige. Jag sänder all kraft och energi och positiva tankar till dig från hela mitt hjärta.

Kramar i massor
Jannice

Helenas Hem -Om livet på landet sa...

Hej på dej!
Oj oj oj...Hur kan de behandla en så? Fruktansvärt.
Skickar en stor KRAM till dej!

Sedan vill jag säga att det var jätteroligt att du hittade till min blogg. Tapeten i sovrummet kommer ifrån Midbec. Den är superfin.
Här är en länk så kommer du direkt in till mitt "tapet inlägg".
http://blogg.helenashem.se/?p=490

KRAM (igen) :)
/Helena

Fannslan sa...

Jaa, de var faktiskt goda! På viket sätt är min header läskig?=D spindeln eller? Nu behöver nog en ny header tror jag =);)
Kram!

Anonym sa...

Sorry to say men svensk sjukvård fungerar inte bättre än såhär. Spelar ingen roll hur dåligt man mår fysiskt/psykiskt så måste man SKRIKA för att få det man behöver!!
Önskar dej LYCKA TILL och att fortsättningen blir mindre strulig!!! /J:son