tisdag 28 juli 2009

Tacksam!


Kvällens regnbåge!

Sonen har länge sparat för att köpa ett elpiano, det kostar ca 8.000:- på musikaffären så han såg det som ett långtidsprojekt... Men han har också hållit koll på blocket.se och svarat på några annonser, men eftersom de befunnit sig i andra änden av landet har det inte blivit affär då säljarna föredragit lokala köpare. Förra veckan hittade han ett i Stockholm och säljaren bodde i ett område i närheten av bekanta till oss. Han fick själv fixa kontakterna och vår snälla bekant lovade att åka och hämta pianot och fixa betalningen. Det känns ju betydligt bättre att skicka så stora summor till någon man känner än till en okänd 08:a...
Så var problemet att frakta pianot 80 mil norrut till oss. Började höra mig för om någon bekant skulle åka ner, men det är ju rätt skrymmande också (140 cm långt) men så ringde han som hämtat pianot och berättade att han fixat så att det redan låg på en tradare på väg mot oss och kunde hämtas kl 8 i morse på lastbilsstationen!

Frk J fick en EU-moppe av sin pappa för länge sedan och tog moppekortet så fort hon fyllde år. Den har tyvärr krånglat en del med elstarten och tomgången så hon var lite skeptisk men åkte i alla fall på en långtur med en kompis - när de skulle hem gick gaswiren av..... Kompisens pappa körde hem moppen till oss och med trasig wire och hon fick åka bil hem! Förra veckan erbjöd sig en annan tjejs pappa att laga moppen! Så nu har han ägnat två kvällar till att byta wire, ladda batteriet - och sedan byta eftersom det var paj, byta en glödlampa, fixa tomgången och elstarten!

Min natur är att fixa saker själv och inte be om hjälp - men jag måste böja mig och konstatera att det är skönt att det finns så snälla människor som hjälper till och fixar saker!

3 kommentarer:

Fannslan sa...

Okej, vad mycke text!!!!!:O

stonelake sa...

Man måste be om hjälp ibland, fixar inte allt själv även om man vill.

Ingrid sa...

Jag är också så där, ber aldrig om hjälp utan dräper mig själv istället ;0) På gott och ont...

Fy så jobbigt, det låter inte kul hellre med din sjukdom. Tänk att alltid ska det vara något, förstår att du tycker du är som i ett vakum.

Tänker på dig!

~Livet i byn