Att bli förälder är givetvis något som förändrar oss alla på något vis. Man får ta ställning till mycket som man aldrig tänkt på förut och försöka hitta den väg man själv tror blir bäst för sitt barn. Föräldraskapet är också något som väcker starka känslor när man börjar diskutera vad som är rätt och fel. Är man två familjer som delar på samma barn, som det ofta är idag, så blir det ännu mer komplicerat när man inte har samma grundinställning.
Jag har i bekantskapskretsen både familjer där barnen tagit över totalt och familjer där barnen respekteras lika mycket som katten...
Att se en 18-åring lämna smutstvätten i badrummet och inte göra en ansats ens att ta bort tallriken efter middagen gör mig bestört - likaså när en 9-åring inte få välja hur mycket han/hon ska äta eller betros med att sköta duschandet själv. En tioåring som sitter närmast kylen men ändå ropar på att mamma ska ta fram mer mjölk är inte heller så kul..
När jag väntade mitt första barn för 17 år sedan köpte jag Anna Wahlgrens "Barnaboken" som just kommit ut i första upplagan. Nu efter tre barn så sitter pärmarna knappt ihop ; ) Men jag har hämtat såå mycket klokskap ur den boken. Hennes grundtanke är dels att barnen ska känna sig delaktiga och behövda för att växa upp till själständiga människor. Inget barn är för litet för att kunna hjälpa till hemma och i och med det få känna att det behövs i familjen. Dels att man måste välja sina strider - något man kan tänka på i många situationer utanför familjen också. Om tioåringen inte vill klippa luggen så låt det vara! Men vägrar han gå till tandläkaren så får man försöka med list och löften!
Min filosofi är att barnens åsikter och tankar ska vara lika mycket värda som vuxnas. Ska vi köpa en ny soffa, åka på semester, välja middag o s v får alla tycka till men givetvis får inte alla sin vilja igenom - but that´s life. De lär sig att idag får jag min älsklingsrätt men i morrn´är det syrrans och då får jag "äta och lida".
Jag har i bekantskapskretsen både familjer där barnen tagit över totalt och familjer där barnen respekteras lika mycket som katten...
Att se en 18-åring lämna smutstvätten i badrummet och inte göra en ansats ens att ta bort tallriken efter middagen gör mig bestört - likaså när en 9-åring inte få välja hur mycket han/hon ska äta eller betros med att sköta duschandet själv. En tioåring som sitter närmast kylen men ändå ropar på att mamma ska ta fram mer mjölk är inte heller så kul..
När jag väntade mitt första barn för 17 år sedan köpte jag Anna Wahlgrens "Barnaboken" som just kommit ut i första upplagan. Nu efter tre barn så sitter pärmarna knappt ihop ; ) Men jag har hämtat såå mycket klokskap ur den boken. Hennes grundtanke är dels att barnen ska känna sig delaktiga och behövda för att växa upp till själständiga människor. Inget barn är för litet för att kunna hjälpa till hemma och i och med det få känna att det behövs i familjen. Dels att man måste välja sina strider - något man kan tänka på i många situationer utanför familjen också. Om tioåringen inte vill klippa luggen så låt det vara! Men vägrar han gå till tandläkaren så får man försöka med list och löften!
Min filosofi är att barnens åsikter och tankar ska vara lika mycket värda som vuxnas. Ska vi köpa en ny soffa, åka på semester, välja middag o s v får alla tycka till men givetvis får inte alla sin vilja igenom - but that´s life. De lär sig att idag får jag min älsklingsrätt men i morrn´är det syrrans och då får jag "äta och lida".
Nattningsproceduren är också väldigt olika hos alla familjer. Jag kopierade min systers och det visade sig vara precis samma som Anna Wahlgrens tanke.; barnen ska kunna somna ensamma och trygga. Man lägger barnet och säger godnatt, -jag har valt att säga "Gud som haver..." och sedan är det puss och kram (upp till en viss ålder..) och godnatt. Någon vill ha nattlampa och någon mörkt. Med tandborstning tar sängläggandet högst en kvart. Anligt Anna så innebär "sövning" dvs att man ligger vid barnet till det somnat att man lär barnet att det är farligt att somna ensam och det blir svårare och svårare för barnet att somna ensamt ju äldre det blir. Jag vet inte om det stämmer men jag har svårt att förstå att många väljer att tillbringa upp till två timmar varje kväll med att få barnen att somna..
Att diskutera barnuppfostran är jättesvårt. Alla gör givetvis det de anser som absolut bäst för barnen och när det är exakt tvärtemot någon annans åsikt kan det lätt bli jobbigt... Vi vill ju alla att våra barn ska växa upp till självständiga individer som visar respekt för andra, eller hur?
p.s Bebisen på bilden är gjord i marsipan!!
2 kommentarer:
Spännande att höra dina åsikter om barnuppfostran. Har inga "egna" barn(som jag fött själv då alltså) men har 3 bonusbarn som kom med på köpet när jag träffade kära maken. Denna sits är ännu svårare för jag kan ju inte riktigt bestäma hur de skall fostras och jag och deras mamma har långt ifrån samma synsätt! Önskar dock hon hade din syn på det hela för det verkar sunt och vettigt...
Ja,jag håller med om mycket, men vill ändå göra ett tillägg. Barn är individer och det är inte alltid att det som fungerar jättebra med ett barn fungerar med ett annat./J:son
Skicka en kommentar