Ingen ko på isen.. i alla fall...

I går morse tog vi en promenad via "OK-backen". Jag hade fullt upp med att se vart jag skulle sätta fötterna eftersom jag hade joggingskor och det var betydligt blötare och snöigare än jag trott. När jag tittade upp hittade jag först inte Dixi. Sedan fick jag se, mitt i den lilla sjön, ett hundhuvud sticka upp! Sedan försvann det under ytan igen och jag insåg att det var Dixan som kämpade på i det iskalla vattnet!! Hon hade förmodligen rusat ut på isen för att kolla om det var några fåglar där (finns gäss och ankor på sommaren) och gått igenom isen. Hon kämpade för att få sig upp igen men isen bara brast under hennes 12 kg. Till slut hade vi sådan tur att hon fick sig upp på en iskant som höll! Så kom hon rusande till mig, hela hunden skakade och hon var helt hysterisk! Jag tänkte att vi måste genast vända hem så att hon får sig värmen men nästan direkt sprang hon rakt ut i skogen och försvann... Jag skrek och visslade men fick vänta ca 20 minuter innan hon kom tillbaks - alldeles full i kvistar och skräp. Då blev det hemgång i koppel och badning med schampo och balsam.. Olycklig hund INNAN badet

Det här är bara en del av de kvistar jag fick pillra ut ur den lockiga pälsen under tiden jag badade henne...