Sting

När jag och sonen var i London för 8 år sedan och skulle köpa biljetter till Lejonkungen-musikalen satte de just upp en lapp i luckan om att de fått över några biljetter till Stings konsert i Royal Albert Hall. Det var inget enkelt beslut för mig; jag ville ju så gärna se honom (hans skiva Ten summoners tales har jag länge sett som min bästa skiva). Men jag insåg ändå att det inte var värt pengarna att ta med en ointresserad 10-åring på några timmars konsert som han inte alls skulle uppskatta.

Några år senare var jag på en utbildning på Globen. När vi åt lunch såg vi att de höll på att bygga upp en scen och så fick jag höra att Sting skulle uppträda på kvällen! Gissa om jag grämde mig för att jag inte kollat upp det före och bokat senare hemresa!! Nu visade det sig att han blivit sjuk och konserten ställdes in bara ett par timmar i förväg! Lite bättre kändes det då..

I juli fick jag inbjudan till en utbildning i Sthlm och vis av erfarenhet kollade jag vilket nöjesutbud som fanns runt de erbjudna dagarna. Till min lycka fanns en Stingkonsert! Ringde min kollega i Piteå som genast hakade på.

Nu får jag erkänna att hon inte alls blev lika imponerad som mig, kanske för att hon kvällen innan varit i samma arena och sett Ozzy Osburne som kanske är lite mer hennes smak ; )

Men när man hör Sting tillsammans med Londons filharmoniker kan man tro att han skrivit låtarna enkom för en stor orkester med massor av stråkar och blås!

Det var många låtar som gav mig "ståpäls". Men visst känner man sig lite ensam när man hör hans vackra texter om kärlek... Nog vore det mysigt att få ha någon som tycker om en...