söndag 5 september 2010

Motion

Förra året när jag inte var så pigg tog jag nästan varje dag bilen upp till ett elljusspår (innan snön kom) och gick den kortare slingan med Dixi. Vissa dagar fick jag sitta ner på de bänkar som finns utplacerade för att jag inte orkade.
Nu när krafterna är tillbaks njuter jag av att kunna gå upp till spåret och sedan springa runt det! Bara känslan av att jag orkar är fantastisk.
Jag försöker att motionera ordentligt varje dag. I maj började jag med att gå upp till tv-masten och springa hem, då fick jag nedförsbacke nästan hela vägen.... Nu går jag ca en km och sedan springer jag, i stort sett, i 5 km. Vissa dagar är det lättare och vissa dagar lite trögare men då promenerar jag istället. Min tanke med denna motion är framförallt att hålla mig frisk och vårda min kropp.
När jag mådde sämst av cellgifterna rasade ju vikten, vilket jag o i f s ville - men inte genom att min kropp var så förgiftad utan heller genom motion.
Nu när jag är så pass flitig med att röra mig så hade jag ju hoppats att det också skulle synas på vågen - men icket!

Nu har jag listat ur varför; många springer ju just för att tappa några kilon. Men vad händer med dessa kilon? Har någon sett kilon ligga ute i spåret?

Nej, nej..... Det är jag, och säkert någon fler, som snällt springer i spåret och istället på något mystiskt sätt samlar upp era tappade kilon! -Ju mer vi springer desto mer väger vi!! Tacka oss!! ; )

3 kommentarer:

stonelake sa...

Kan det vara musklerna som väger....

Sara sa...

Precis, och det syns inte alltid på vågen, kan synas i centimeter! :)

Tack! Jo, jag tycker att det blev jättefint med det nya bordet! :)

Lovar att höra av mig ifall det blir något mer ljusparty! :)
Kram

mo sa...

Haha, jamen så skönt att du mår så mycket bättre....vikten är ju inte så viktig i det stora hela...eller hur? Att du mår bra är ju viktigast, o det verkar du ju när du orkar springa så långt...Jag avskyr att springa, men att gå, det gör jag gärna, jättelångt...kramar