I finkan!

Dixi som valp

Tisdag em; Går ut långa vändan med Dixi i skogen. I måndags hann det bli mörkt så vi var ute lite tidigare. Hinner inte fullt halva elljusspåret då jag tycker Dixi varit borta väl länge.. Ropar o visslar. Sätter mig på en stock o väntar...och väntar.... Tjugo minuter senare ringer jag hem för att kolla om hon sprungit hem men icke. Sonen cyklar upp till spåret och håller vakt medan jag visslande och skrikande går runt hela spåret. - Ingen vovve... men mörkt börjar det bli.
Parkerar sonen vid spåret och går hem för att hämta bilen, är rätt övertygad om att hon ska sitta på trappen och vänta - men inte! Nu börjar jag bli rejält orolig. Det har gått snart 1 1/2 timme och så länge har hon aldrig varit borta. Hon borde ha hittat hem tycker jag..
Kollar telefonsvararen - inga meddelanden, men "okänt nummer" har ringt 3 ggr...
Åker upp till spåret. Sonen har gått iväg genom mörka skogen mot tv-masten, visslande och skrikande.
En man med en Cockerpoo kommer från spåret, Dixan brukar leka med den hunden så jag frågar om de sett henne, men inte alls.
Skickar ett SMS till min fd kollega som nu är polis. Efter en stund ringer han tillbaks; -Jodå de har en hund på stationen!!!!
Skyndar mig ner och hämtar henne! Hon sitter i ett litet bås i källaren, skakar i hela kroppen när hon får se och höra mig. Vi är lika lyckliga och uppspelta bägge två - men jag döljer det bättre ; )
Det visar sig att en polis joggat i spåret och sett Dixan lös. När han sedan kör hem såg han henne på en trottoar och tog upp henne. Han hade ringt (hon har namn o tfn på halsbandet) men inte lämnat något meddelande - grr!!
Men det dråpligaste var att han plockat upp henne hemma!!! Hon hade sprungit hela vägen hem och skulle bara gå över gatan när han snodde henne! Oj vad hon ska ha funderat....
I natt sov vi tillsammans...