Vaknade i natt av regnet blandat med kattskrik. Tyckte att det lät som Razzel så jag bad flickorna, som givetvis inte lagt sig ännu, försöka ropa in honom. De försökte men såg inte till någon kisse.
På min o Dixans morgonpromenad (då flickorna givetvis sov) upptäckte vi att trottoaren en bit från vårt hus såg ut så här.... Som om man plockat en höna, men istället för fjädrar och dun var det välbekanta tussar av grå/vit mjuk päls...
När vi kom hem möttes vi i av en trött kisse med trasigt öra och ett igenmurat öga. Han åt lite och la sig bakom en soffa - enda stället dit Dixi inte kan ta sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar