Söndagens promenad blev lite av en utmaning.. Snön hade ju vräkt ner de senaste dygnet men nu var det uppehåll, lite kallt och soligt. Hade räknat med att knappast vara först att gå Mineralleden eftersom vi inte fick oss ut förrän vid 11 - men det var nog för kallt, eller så var de andra klokare än oss... Ingen skoter hade hunnit köra upp spåret och bara en person hade hunnit gå före oss... Så det tog oss nästan två timmar att gå de sex kilometerna i skogen, snön nådde mig till knäna och hundarna studsade fram. Men innan vi nådde tv-masten och plogad väg hade Dixi slutat studsa...
När vi började gå på vägen hördes ett klapprande ljud rytmiskt - det visade sig vara snöklumparna i Milos rumpa som klapprade så fint ; ) Han sprang mer och mer bredbent - som en liten cowboykille ; )
När vi kom hem blev det dusch för alla tre!
Så här vackert var det i morse vid 8 i OK-backen då jag rastade hundarna! Allt var blått!
1 kommentar:
Lika vitt är det inte här nere...än!
Plockade in några rosenknoppar,persilja o ringblommor(4 st)
Helt enkelt underbart till motsatts mot förra året vid denna tid!
Julkramen från mig till dig
Skicka en kommentar