Ja, det var en skön känsla att komma hem igen. Bli upptvättad i öronen av Dixan och kramas med flickorna. Sonen får jag vänta med att krama några dagar till, han hade feber förra helgen och är fortfarande rätt snuvig.

På köksbordet fanns ett paket och i det fanns den här söta nallen. Kan inte bestämma mig om det är "Hade" eller "Antos".. ; ) han är ju rätt lik bägge... En bukett tulpaner fanns också på bordet!
Jag hade faktiskt rätt i att jag skulle må så mycket bättre bara jag fick komma hem. Bara en enda illamåendetablett har jag behövt ta, istället för 2-3/dag i Umeå. Dessutom känns det inte motbjudande med tanken på mat utan jag äter nästan lika mycket som förut. Vågen har för första gången visat att jag gått upp några hekto! Känns konstigt att bli glad för att man ökar i vikt (har ju 4-5 kilo för mycket som det är) men vet att läkaren kommer att bli nöjd på återbesöket på torsdag. Matleda (som de kallar det) brukar vara det största problemet för nytransplanterade sägs det.