Tillbaks!

Oj, rekordlångt uppehåll på bloggandet!! Det är min plågoande näsblodet som ställt till det de senaste två veckorna.

En kortare sammanfattning blir att jag förra söndagkvällen fick en större blödning, åkte till aktuten och på måndagsmorgonen till Öron-Näsa-Hals. Kollade blodvärdet som låg på 95 (ska vara 120-140). På kvällen fick jag en störtblödning på andra sidan. Under natten svimmade jag på väg till toan. Fick ny tid på Ö-N-H på onsdagmorgonen och kallade in min mamma för att ta hand om barn, hund, hus.

På onsdagen var mitt blodvärde nere på 75 så det blev bår först till akuten och sedan inläggning på Medicinavdelningen. Eftersom jag har krångel med blodet sedan tidigare vågade man inte ge blodtransfusion utan en större undersökning av mitt blod så det dröjde drygt ett dygn innan jag fick "två flaskor rött". Det var lite ironiskt eftersom jag egentligen skulle ha varit på Hotell Clarion i Sthlm exakt då och druckit, inte två flaskor, men två glas rött.. ; ) Fotot ovan tog jag på lassa, det tog mig 9 timmar att tanka in blodet..

På fredagen fick jag permisson från lassa med villkor att komma in om det började blöda, -då skulle jag skjutsas till Umeå eftersom man inte har någon Ö-N-H-läkare här i stan på helgerna..

Min syster kom på lördagen för att ta över barnvakts-sysslan från min mamma.

Sent på lördagkvällen när vi såg tv började jag plötsligt blöda.... blev helt förtvivlad men tack vare att det var på den sidan där jag hade en s k tamponad insatt kunde jag pumpa upp trycket och stoppa blödningen - puh!!

I går (måndag) blev jag utskriven från medicinavdelningen och ska ta det lugnt den här vecka, blodvärdet är uppe i 95 och jag känner att orken börjar tillta sakta, sakta.

Jag och frk J följer ju Glamour slaviskt och där tjatar man alltid (som i så många amerikanska filmer) om familjen. Nu känner jag mig verkligen som en figur därifrån, absolut inte glamorös, men jag är så djupt tacksam för att jag har min familj!! Dels mina barn som ställer upp och hjälper till när mamma inte orkar men framförallt min mamma och min syster som både hjälper mig och skämmer bort mig! De har lagat god mat, städat, köpt blommor, choklad, tidningar, motionerat Dixan mm mm. Det var nästan lite komiskt på lördagnatten när jag smög upp för att gå på toa vid 3-tiden och direkt kom min syster springande och frågade om jag blödde! ; )
Det känns också skönt att ha flera vänner som hört av sig och gärna ställer upp och vill hjälpa till! - Inget negativt som inte har något positivt med sig! -brukar man ju säga...
Ska försöka ta med mig den här känslan av hur många som ställt upp för mig och njuta av den även när jag mår bra, det är allt för lätt att glömma, men familj och vänner är ju ändå det viktigaste man har! - ....lät jag allt för amerikansk nu?? ; )